Risk - vad är det egentligen?

För de allra flesta av oss är risk på börsen ett ganska enkelt koncept, risk är möjligheten att tillgången du äger går ner i värde. När fondförvaltare eller ekonomer pratar om risk på aktiemarknaden menar de dock i allmänhet något lite annorlunda.

I modern portföljteori definieras risk i form av volatilitet, dvs hur mycket en tillgång avviker från sin snittkurs under en bestämd tidsperiod. När man räknar ut risken använder man sig ofta av en normalfördelningskurva med en standardavvikelse (riskmåttet täcker 68% av utfallen).

Normalfördelningskurva

Normalfördelningskurva

Om tex. en fond under en tidsperiod på ett år har en snittlig månadsutveckling på +2% och en standardavvikelse (risk) på 4% bör den månatliga avkastningen med 68% sannolikhet ligga någonstans inom intervallet 2 +/- 4 procent (-2 till +6%). Som riktmärke kan man säga att en årsvis risk på 10% är lågt medan en 20 är högt.

Syftet med att mäta risk på detta sätt är för att på ett enkelt sätt kunna skapa hög riskjusterad avkastning. Det vanligaste måttet för riskjusterad avkastning är sharpekvoten med vilken man sätter standardavvikelsen i relation till riskpremien (avkastning - riskfri ränta). Uträkningen beskrivs närmare i denna artikel.



Är det ett bra mått?

Standardavvikelsen är ett försök att på ett enkelt sätt kvantifiera det annars svårbedömda fenomenet risk. För att göra detta görs två ganska grova generaliseringar som man bör vara medveten om man vill använda måttet.


1. Risk = Svängningar i kurser.

Antagandet som görs är att investerare föredrar tillgångar som fluktuerar mindre i pris och har en jämnare utveckling. Nackdelen med detta synsätt är att man ger samma vikt till upp och nedgångar.

Om vi har två aktier, båda med en linjär utveckling det senaste året, där den första har avkastat +20% och den andra -20% kommer de båda anses ha samma risk då de rört sig lika mycket varje dag.

Om ytterligare en aktie på samma premisser avkastat +100% kommer den oavsett hur företaget presterar och värderas automatiskt ha ett högre riskmått då den dagliga förändringen varit större. Vad man missar är att de allra flesta investerare inte har något emot större kursförändringar så länge de är på uppsidan.


2. Dåtid = Nutid

I jämförelser mellan fonder är det standard att använda de senaste 24 månaderna för att räkna ut risken i fonden. Antagandet som sedan görs är att framtidens kurser kommer att utvecklas liknande.

Som bekant drivs dock börsen på kort sikt (3-5 år) av psykologi och sentimentet kan snabbt förändras. Bara för att man har haft två år med små svängningar på marknaden innebär inte att det alltid kommer att se ut så vilket historien tydligt visar.


Sammantaget är standardavvikelse som ett mått på risk ett uppenbart begränsat redskap som man inte skall lägga allt för stor vikt vid. Det kan dock vara användbart att veta vad det är. Efter att ha läst den här artikeln har du antagligen större förståelse för vad bankmannen egentligen menar med låg respektive högriskfonder.