Timing the market beats time in the market

En av finansmarknaden mest använda klyschor går - “Time in the market beats timing the market”. Köper du en passiv indexfond kan du som investerare vänta dig en årlig avkastning på ca 8% årligen, över tid går börserna alltid upp. Men stämmer det verkligen?

Du har säkert sett graferna på stockholmsbörsen och S&P eller hört de fantastiska exemplen på hur mycket en 100 lapp investerad 1950 kunnat bli idag (det blir ca. 20 000 kr). Vad som är lätt att missa i dessa medryckande exempel är att de appliceras på väldigt specifika marknader under väldigt specifika tidsperioder. Vad skulle resultatet bli om vi istället kollade på några andra marknader och tidsperioder?

Nikkei 225, 1985-2019

Källa: macrotrends.net

Källa: macrotrends.net

Det kanske bästa exemplet på när det inte lönat sig med “time in the market” är antagligen Japan. Den 29.e December 1989 slog det japanska indexet Nikkei 225 all time high på ca. 39 000 punkter. Idag nästan 30 år senare står samma index i ca 21 000 punkter, en nedgång på över 46%.

Den insatte invänder då att Nikkei bara är ett prisindex som inte inkluderar utdelningarna och därför inte ger en rättvisande bild. Till viss del har denna kritig fog - inklusive utdelningar stannar förlusten för perioden på -17%. Men skall man justera för utdelningar bör man också räkna med inflationen som då ger en sammanlagd förlust på -26% för perioden. Illa nog för en 30-årsperiod.


Dow Jones, 1929-1955

Källa: macrotrends.nu

Källa: macrotrends.nu

En annan tidsperiod och marknad där långsiktigt ägande funkat sämre är återhämtningen efter börskraschen 1929. I nominella termer tog det närmare 26 år för indexet att nå samma nivå som före kraschen. Justerat för både utdelningar och inflation låg du fortfarande 1955, i reella termer, back närmare 15%



Euro Stoxx 50, 2000-2019

Källa: macrotrends.net

Källa: macrotrends.net

Ett för oss svenskar närmare (både i tid och geografiskt) exempel är Europa efter IT-kraschen. Från toppen 2000 på närmare 5500 punkter har det paneuropeiska blue-chip indexet Euro Stoxx fallit stadigt till dagens 3300 punkter, eller räknat i procent en negativ avkastning på ca 40%. Då utdelningar och inflation grovt räknat legat på ungefär samma nivå under perioden blir grafen relativt rättvisande även i reella termer.


Sammantaget kan vi konstatera att det finns långa tidsperioder där olika börser presterat högst mediokert. Men är det möjligt att undvika dessa fällor?

Den japanska ekonomin 1989, den amerikanska aktiemarknaden 1929 och den europeiska marknaden under dotcom-bubblan har en sak gemensamt - skyhöga värderingar. Priset på en tillgång är kanske den allra viktigaste parametern att ta hänsyn till när man bedömer potentialen för framtida avkastning. Försök därför skaffa dig en uppfattning om huruvida den aktuella marknaden du är intresserad av är dyr/billig i förhållande till sig själv och andra marknader. Mer om detta här.

När vi kollar på börsens och ekonomin i allmänhets utveckling under 1900-talet bör vi också ha i åtanke att det varit ett århundrade med aldrig tidigare skådad tillväxt. Speciellt Sverige har utmärkt sig som ett av världens rikaste länder med världens absolut bäst presterande aktiemarknad. Så behöver det inte alltid vara.